Sök		 Allmän del - Kap.1-6 1 Inledning 2 Spridningsprognoser 3 Mätinstrument 4 Provtagning 5 Åtgärder kemikalier 6 Åtgärder förp gods
Kapitel 4   Provtagning

 

4.1    Allmänt
 

Vid räddningstjänstinsatser eller undersökningar i samband med kemikalieolyckor behöver ofta prov tas av utsläpp i miljön och/eller av innehåll i förpackningar eller behållare av olika slag. Efterföljande analys av proverna kan besvara frågor om identiteten av ifrågavarande kemikalier, deras egenskaper, effekter, ursprung m.m.

 

Vissa undersökningar kan medföra kontakter och samarbete med andra länder rörande provtagning och analys. Ibland måste kontakter etableras med utländsk myndighet varvid prover, analysresultat, undersökningsrapporter m.m. utväxlas mellan länderna.

 

Den nedanstående listan beskriver åtta olika syften med provtagning i samband med kemikalieolyckor.

 

 

4.2    Syften med provtagning
 

1.

Arbetarskydd

Ett okänt ämne måste identifieras för att bl.a. fastställa eventuella hälso- och miljörisker. Ämnet kan dels vara brännbart och medföra brand och/eller explosion, dels vara toxiskt och medföra miljöfara eller hälsofara vid inandning eller hudkontakt.

 

2.

Straffrättsansvar

Om olycksvållaren har identifierats med full säkerhet genom iakttagelser och bilddokumentation behöver prover inte tas av straffrättsliga skäl. I annat fall måste prover tas för att tillsammans med övrig dokumentation påvisa brott.

 

3.

Skadevållarens ekonomiska ansvar

Resultaten av provtagning används ofta som underlag vid skadeståndsanspråk mot skadevållaren. Dessa anspråk kan avse kostnader i samband med räddningstjänstinsatser eller skador på egendom, fiske, rekreationsområden etc.

 

4.

Åtgärdsplanering

I vissa fall kan särskilda analyser ge viktig information för planering av arbetet beträffande bekämpning och sanering. Ämnets fysikaliska egenskaper har stor betydelse för den utrustning och de metoder som skall väljas.

 

5.

Kortsiktigt miljöskydd

Ämnets akuta skadeverkningar på miljön kan skifta väsentligt beroende på ämnets egenskaper. Vissa ämnen har t.ex. stor benägenhet att smeta ner stränder samt växter och djur. Andra ämnen medför mindre risk för nedsmetning, men löser ut större mängder farliga ämnen till vattenmassan. Analyser kan behöva göras av prover från olja, vatten, sediment, organismer m.m.

 

6.

Långsiktigt miljöskydd

Vissa ämnen kan ge långsiktiga skadeverkningar på miljön där vissa arter av organismer slås ut eller miljön förorenas för lång tid framåt. Bedömningar måste göras av hur restaureringen av miljön skall bedrivas. Analyser kan behöva göras av såväl prover från ämnet självt som vatten, sediment, organismer m.m.

 

7.

Information

Särskilt vid större eller farliga utsläpp ställs många och ibland svårbesvarade frågor om ämnets egenskaper och effekter. Det är då viktigt med en snabb och saklig information för att minska oron hos allmänheten och förhindra ryktesspridning. Provtagning och analys kan därvid ge underlag för utformning och inriktning av den information som ges och även för val av informationskanaler. Vid information till allmänheten och till dem som är direkt berörda av utsläppet är det viktigt att bl.a. redovisa:

 

●

utsläppets ursprung och omfattning

 

●

ämnets egenskaper och spridning i miljön

 

●

hälso- och miljöeffekter

 

●

konsekvenser för olika intressenter

 

●

pågående arbete med bekämpning, sanering och kvittblivning

 

8.

Kvittblivning

Den efterföljande kvittblivningen är beroende av ämnets mängd och egenskaper. Vissa anläggningar kan t.ex. inte ta emot ämnen med för stor halt av skräp eller för hög vattenhalt. Vissa ämnen kan innehålla särskilt toxiska föroreningar som kan ställa stora krav på kvittblivningen. Här behövs undersökningar som ger en karakteristik av ämnets föroreningar som är särskilt anpassad för kvittblivningen.

 
 

4.3    Ansvarsförhållanden vid provtagning
 

Kemikalieolyckor inträffar dagligen såväl på land som i vattenmiljön. Även om de flesta av dessa olyckor är mycket små så krävs ofta provtagning och analys för att fastställa faran för människa och miljö samt ofta för att utröna om brott föreligger. Ibland kan det röra sig om omfattande aktiviteter med många inblandade provtagningsaktörer som ibland är ovetande om varandras aktiviteter. I sådana fall finns risk att viktiga prover missas samtidigt som andra prover dubbleras helt i onödan. Det har därför visat sig att det bör finnas en provtagningssamordnare (Sampling Coordinator) inom insatsorganisationen som koordinerar hela provtagningsverksamheten (Ref. 9).

 

Provtagningssamordnaren bör vara underställd miljöräddningsorganisationens regionchef (District Chief) eller miljöinsatsens räddningstjänstchef  (Response Commander). Under räddningsinsatsens dagliga arbete har provtagningssamordnaren övergripande noggrann kontroll över all provtagning som sker till lands och till sjöss och ser till att all erforderlig provtagning utförs. När räddningstjänstfasen avslutas och en mer långsiktig miljöinsats inleds skall ansvaret normalt överlämnas till den lokala myndigheten (Kommunen). Det är emellertid praktiskt att räddningstjänstens provtagningssamordnare fortsätter sitt arbete tills ansvaret för olyckan regleras ekonomiskt och straffrättsligt.

 

Kontaktnätet för samordnaren och övriga inblandade framgår av följande Figur 4-1.

 

Kontaktnätet för provtagningssamordnaren och övriga inblandade

Figur 4-1
 
 

4.4    Provtagningssamordnarens uppgifter
 

1.

Upprätta plan för dokumentation över provtagningen.

 

2.

Ombesörja lämplig provtagning om hälsofara kan föreligga för personalen.

 

3.

Kontrollera att nödvändig provtagning sker, avseende omfattning och noggrannhet.

 

4.

Bedöma om särskilda undersökningar behövs för att underlätta räddningstjänståtgärder.

 

5.

Bedöma om kort- och/eller långsiktiga miljöeffekter kan förväntas och i så fall kontakta berörda myndigheter.

 

6.

Bedöma vilka särskilda undersökningar och analyser som behövs för att tillgodose de allmänna och speciella informationsbehov som föreligger.

 

7.

Ombesörja att tagna prover sänds till anvisade laboratorier samt att efterfrågade analyser utförs och att analysresultat sänds till alla frågeställare.

 

8.

Kontakta ansvariga för borttransport och kvittblivning av uppsamlade spill och utsläpp.

 
 

4.5    Redovisning av analysresultat
 

En hel kedja av aktiviteter leder fram till den information som skall presenteras om utsläppet. Kedjan består i huvudsak av:

 

●

Provtagning

 

●

Förvaring och transport av prov

 

●

Identifiering, märkning, dokumentation

 

●

Kemisk, fysikalisk och biologisk analys

 

●

Bedömning av analysresultat

 

●

Redovisning av analysresultat

 

Varje moment måste genomföras på ett korrekt och noggrant sätt. Detta är en förutsättning för att informationen om utsläppet skall kunna bli så bra som omständigheterna tillåter. Bristfällig provtagning kan leda till att hela den fortsatta proceduren bli meningslös. Bl.a. måste följande beaktas vid insamling och efterföljande hantering av prov:

 

●

Provtagning från ett utsläpp eller ur en förpackning, behållare eller tank med okänt innehåll skall alltid utföras av välutbildad personal klädd i helskyddsutrustning. Arbetsteamet skall bestå av minst två samarbetande kemdykare.

 

Insatsarbetets försiktighetsåtgärder bör utformas efter det engelska uttrycket ”worst possible case basis”.  Alla mått och steg vidtas med största möjliga försiktighet, d.v.s. man utgår från att det kan vara fråga om ett mycket farligt ämne.

 

●

Flera prov måste tas från utsläpp som har stor utsträckning eller ligger på flera ställen.

 

●

Provtagning från misstänkt källa måste utföras på ett så omsorgsfullt sätt att den misstänkta utsläppskällan med säkerhet kan bindas till eller frias från utsläppet.

 

●

Tagna prov måste märkas så att de, på ett otvetydigt sätt, kan härröras till respektive provtagningspunkt.

 

●

Provflaskor måste märkas, förslutas och förvaras på ett sådant sätt att varje misstanke om förväxling eller förfalskning kan uteslutas.

 

●

All dokumentation (anteckningar, foton, video) om proven och andra bevis måste vara tillgängliga vid undersökningen, men måste också skyddas från att förloras, förväxlas eller förfalskas.

 

●

Fortlöpande anteckningar måste föras om all överföring av prov, annat bevismaterial och dokumentation som sker från en ansvarig tjänsteman till en annan.

 

Redovisning av hälsorisker

Informationen om utsläppet måste på ett entydigt sätt klargöra vilka hälsoeffekter som är förknippade med ämnet ifråga. Vidare måste tydliga anvisningar ges om vilken personlig skyddsutrustning som skall användas.

 

Många kemikalier som transporteras är farliga både att andas in och vid hudkontakt. Det är därför viktigt att informera om typ av kemikalie och vilka hälsoeffekter som kan uppstå på oskyddad personal. Ibland måste information även ges till sjöfarande samt befolkning i land. Ovanliga ämnen kan ställa särskilda krav på informationsgivningen, t.ex. bekämpningsmedel, dioxiner, smittämnen, radioaktiva ämnen eller kemiska stridsmedel.

 

Redovisning av miljörisker

Det har visat sig vara svårt att redovisa resultat från miljöeffektundersökningar på ett lättillgängligt sätt. Det är icke desto mindre viktigt att denna information förs fram på ett väl avvägt sätt för beslutsfattare, massmedia och allmänhet. Vid informationsgivningen bör utnyttjas ekologisk expertis.

 

Områden som kan beröras av provtagning kan vara såväl landområden som vattendrag, sjöar, stränder, skärgård och öppet hav.

 

Proverna kan härröra från mark, vattenmassa, sediment eller organismer. Organismer som utsätts för provtagning kan vara däggdjur, fåglar plankton, bottenlevande organismer, fisk och fiskyngel.

 

Bedömningen av analysresultaten kräver särskild expertis som skall sammanställa olika delresultat till en samlad bild, bedöma graden av miljöskador och sammanställa eventuella ersättningsanspråk. Vidare skall en prognos uppställas för regionens framtida ekologi och slutligen skall bedömningen klargöras på ett rättvisande sätt för informationsmottagaren.

 
 

4.6    Provtagningsmetoder
 

Metod 41

Provtagning på vattenytan av skikt som är tjockare än 1 mm

Metod 42

Provtagning på vattenytan av skikt som är tunnare än 1 mm

Metod 43

Provtagning i vattenmassan

Metod 44

Provtagning på botten

Metod 45

Provtagning i förpackningar och behållare

Metod 46

Provtagning i fristående tankar, tankcontainrar och fartygstankar

Metod 47

Emballering av prover
 

Upp