|
Metamnatrium är ett
vätskeformigt bekämpningsmedel mot insekter och svamp. Det används
främst som jordtillsatsmedel för potatisland. Metamnatrium var vid
tillfället för olyckan inte klassificerat som farligt ämne
("hazardous material") av Transportministeriet i USA. Ämnet ger dock
både akuta och kroniska hälsoeffekter på människa redan vid relativt
små resorberade mängder i kroppen. I IMDG-koden anges metamnatrium
som Marine Pollutant.
Myndigheterna insåg inte
vidden av olyckan förrän påföljande dag. Flodens ekosystem var då
redan allvarligt påverkat. Floden skummade nedströms i en ärtgrön
färgnyans och mängder av forell hade dött. Luften blev svår att
andas i Dunsmuir och många invånare uppsökte sjukhuset med värk i
huvud och bröst, andnöd och illamående.
Räddningspersonal
upprättade en riskzon kring olycksplatsen och startade planering av
fortsatta insatser. Tankvagnen som bärgades innehöll endast 12 % av
sitt ursprungliga innehåll och 66 000 liter metamnatrium hade kommit
ut i floden.
Plymen drev nerför
floden där den starka lukten spreds i omgivningarna. Befolkningen
varnades och uppmanades att hålla sig undan. Metamnatrium löser upp
sig i vatten och kunde därför inte tas upp.
De insatsalternativ som
nu bedömdes för att mildra skadeverkningarna var:
1. 1) Reducering av
flodens vattenflöde och behandling av utsatta partier med aktivt
kol.
2. 2) Muddring av
förorenade bottenpartier.
3. 3) Agitering och
luftning av förorenade områden så att koncentrationerna
nedbringades.
Alternativ 3 valdes.
Dessutom kompletterades åtgärderna med luftridåer (från
bottenliggande slangar) som placerades nedströms. Dessa tog hand om
och agiterade eventuella substanskoncentrationer som undkom
behandlingen uppströms.
Förbipasserande bilister
i närheten fick följande uppmaning av polisen: "Roll up windows,
don't breathe, drive like hell and don't stop".
Tre dygn efter
tågurspårningen kom det gröna flodvattnet fram till Lake Shasta och
trängde ner i det varmare sjövattnet. Efter ytterligare två dygn
hade det mesta av utsläppet runnit ut i sjön och bildat ett 100 × 1000 m stort skikt som var 5 m tjockt och låg 5 – 10 m under
vattenytan. Området stängdes av för båttrafik varefter en ring av
pråmar med tung pumputrustning lades runt utsläppet. Grönfärgade
vattenpartier sögs upp och luftbehandlades genom att sprutas ut i
luften. Dessutom pumpades stora mängder luft ner i vattenmassorna
för att lufta och röra om vattnet. Efter fyra veckor avslutades
åtgärderna när mätningar endast kunde påvisa spår av kvarvarande
föroreningar i ett av 78 prover från området.
Undersökningar efter
olyckan visade att allt djurliv samt större delen av växtlivet i
floden hade slagits ut på en sträcka från olycksplatsen och 72 km
nedströms till Lake Shasta. Bl.a. hade 200 000 fiskar dött. Dessutom
påverkades den kringliggande faunan som bl.a. bestod av björn,
hjort, puma, prärievarg, utter samt mängder av fåglar och andra
mindre djurarter. Man fruktar dessutom att träd längs flodbankarna
kommer att dö, vilket gör att det tar upp till 50 år för naturen att
återhämta sig.
Andra liknande olyckor
har visat att ett momentant utsläpp av ett farligt ämne kan bilda
ett "moln" i vattnet som driver med strömmen och slår ut det mesta
av djurlivet i vattnet nedströms. Se
Olycka nr 01 och
Olycka nr 03.
Se även
Olycka nr 07 där räddningsledningen utformade insatsen
för att minimera riskerna och inget farligt utsläpp inträffade. |
