| 71 |
Behandling av upplösta utsläpp i vattenmassan med neutralisationsmedel |
|
|
|
Tillämpning |
|
Se metodgrupp B3 i avsnitt 1.5. Metoden kan användas mot utsläpp av ämnen som upplöses helt eller delvis i vattnet (klasserna GD, ED, FED, FD, DE, D, SD - dvs alla med D. |
|
Beskrivning |
|
Neutralisationsmedel skall, i likhet med andra bekämpningsmedel, användas i samråd med miljövårdande myndighet som, om möjligt, även bör ge anvisning om lämplig dosering. Om speciell spridarutrustning saknas kan medlet spridas på enklast möjliga sätt genom att från ytliggande farkost hällas över vattenområdet. Så skedde vid Olycka nr 27. |
|
Spridning av bekämpningsmedel kan med fördel ske enligt Figur 71a med ejektorstrålrör ("robisrör"). Vid osäkerhet om dosering gäller följande: Tag reda på viktsmängd utsläppt kemikalie. Den teoretiskt rätta doseringen är ungefär dubbla viktsmängden neutralisationsmedel. Överdosera med ungefär 50 % och fördela på lämpligt sätt över hela utsläppsplatsen. Vattnets pH bör mätas fortlöpande på lämpliga djup. |
Figur 71a |
|
Vid utsläpp av kondenserad ammoniak i vatten kokar en del av ammoniaken av mycket snabbt (se avsnitt 5.1). Resten upplöses i vattnet och bildar basisk (alkalisk) ammoniumhydroxidlösning som är skadlig för miljön. Inom begränsade, känsliga vattenområden med låg vattenomsättning bör därför neutralisationsmedel utnyttjas för att minska miljöskadorna.
Mot utsläpp av syror kan kalkstensmjöl användas som neutralisationsmedel. En jämförande undersökning (Ref. 73) av de mest vanliga neutralisationsmedlen har visat att de följande två alternativen är de mest lämpliga för behandling av utsläpp i vattenområden: |
|
Mot utsläpp av syror:
Natriumvätekarbonat (natriumbikarbonat)
Pris ca USD 750 per ton |
Mot utsläpp av baser:
Natriumdivätefosfat (mononatriumfosfat)
Pris ca USD 750 per ton |
|
Nackdelar |
|
Metoden kan knappast tillämpas i öppen sjö och på djupt vatten. Vid behandling av mycket stora utsläpp uppkommer logistikproblem vid hantering av stora mängder neutralisationsmedel. |
