|
|
|
Källa: Kustbevakningen och Rymdbolaget |
|
Figur 32a |
| 32 |
Fjärranalys av ämnen som flyter på vattenytan |
|
|
|
Tillämpning |
|
Se metodgrupp M2 i avsnitt 1.5. Metoden kan främst användas mot utsläpp av ämnen som flyter på vattenytan och vars upplösning och/eller avdunstning sker långsamt (klass F). |
|
Beskrivning |
|
Det är välkänt att oljeutsläpp på vattenytan kan upptäckas och registreras med hjälp av olika typer av flygburna fjärranalysinstrument. Nedanstående Figur 32a visar en skiss över det avancerade fjärranalyssystemet i svenska Kustbevakningens CASA 212. |
|
|
|
Källa: Kustbevakningen och Rymdbolaget |
|
Figur 32a |
|
Oljeutsläpp är ofta ganska viskösa (trögflytande) och bildar relativt tjocka (> 1 mm) skikt på vattenytan. Sådana skikt förändrar vattenytans fysikaliska egenskaper och gör det möjligt att upptäcka och mäta oljeutsläppen med fjärranalys. Vissa fjärranalysinstrument kan registrera även mycket tunna oljefilmer (< 0.1 mm) på vattenytan. Eftersom de flesta kemikalier som flyter på vattnet bildar just sådana tunna filmer kan de registreras med samma instrument t.ex. sidspanande radar (SLAR) och IR/UV-scanner.
Vid ett utsläpp av en större mängd styren i Louisiana, USA, visade det sig att ett speciellt IR-instrument ”forward-looking infrared imager” (FLIR) med fördel kunde användas för att lokalisera styren på vattenytan (Olycka nr 08). |
|
Nackdelar |
|
Metoden kan inte användas över begränsade vattenytor t.ex. mindre insjöar, dammar, floder och åar. |
