|
Den 6 november 1996 gick gastankern Igloo Moon på grund utanför Key Biscane i Florida USA. Fartyget hade en last av 6600 ton kondenserad butadien som är en brandfarlig och polymeriserbar gas. En tillsatt kemisk inhibitor förhindrade polymerisation. Butadien är en potentiell carcinogen. |
|
|
Den första åtgärden blev att läktra fartygets bunkerolja vilket slutfördes den 8 november. Därefter utvärderades olika handlingsplaner för åtgärder mot lasten av butadien. Man gjorde även upp en plan, för evakuering av befolkningen i det närliggande området, att tillgripas vid behov.
Att släppa ut lasten i miljön under kontrollerade betingelser bedömdes vara olämpligt. Lastens kemiska stabilitet var av största betydelse och garantin för inhibitorns varaktighet gick ut den 9 november. Ny inhibitor sändes till platsen men den användes inte på grund av risken att lasten kunde förstöras. I stället utfördes test av den befintliga inhibitorn som visade att den skulle vara säker till den 1 december.
Operationen blev mycket komplicerad på grund av det ringa djupet på olycksplatsen. En detaljerad kartering av vattenområdet utfördes för att finna den bästa tillfartsvägen för en annan gastanker som kunde läktra lasten från Igloo Moon.
Det var också angeläget att skydda miljön från Igloo Moons barlastvatten som kunde innehålla främmande icke önskvärda organismer. Området ingår i en fredad nationalpark som skulle kunna ta skada av inkräktande organismer. Därför behandlades Igloo Moons barlastvatten med 50 ppm kalciumhypoklorit.
Den 20 november ankrades läktringsfartyget Selma Kosan långsides med Igloo Moon varefter hela lasten läktrades. Igloo Moons barlastvatten tömdes sedan ut i havet och fartyget kunde dras flott den 21 november |
|
