Sjunkna behållare med klorgas (Olycka nr 22) |
|
|
|
|
|
1979, 10 december |
Nordsjön, 20 n.m. väster om IJmuiden, Holland |
|
Klor (klass 2 och 8) i 1000-kilos stålbehållare; korrosiv och mycket giftig tryckkondenserad gas; marine pollutant |
|
|
Det irakiska fartyget Sindbad var den 10 december 1979 på väg i hårt väder från Hamburg till Rotterdam. Utanför IJmuiden i Holland förlorade fartyget sin däckslast. Bland denna fanns 51 st 1000-kilos stålbehållare med klor som sjönk på ett djup av 25-30 m. |
|
|
Den kondenserade gasen
(kp -34oC) höll ett tryck av 340 kPa vid en
bottenvattentemperatur av +5oC. |
|
En sökning startade med två minsvepare utrustade med sidscannande sonarer. I januari 1980 kunde 5 av behållarna lokaliseras. De togs upp med stålvajrar som dykare hade anbringat på dem. Efter dessa fynd avblåstes denna sökning som hade organiserats av myndigheterna. Ekonomisk ersättning erbjöds till fiskare för varje behållare som de bärgade och förde iland.
Under de följande fyra åren fick fiskare upp 7 klorgasbehållare under trålning. Den sista av dessa var så kraftigt korroderad att myndigheterna insåg att det förelåg stor risk om en behållare skulle gå sönder under bärgning. Trycket i behållarna skulle snabbt ge upphov till ett stort moln av den giftiga gasen.
Efter fem år utarbetade de holländska myndigheterna en strategi för sökning efter och omhändertagande av de återstående 39 behållare som fanns kvar på havsbotten. Omfattande sökningar startade med Duplus II sidscannande sonarer. Registrerade bottenekon undersöktes närmare med ROV:s (remotely operated vehicles). Vissa av de påträffade behållarna flyttades först till en säkrare plats på havsbotten innan åtgärderna fortsattes. |
|
Klorgasens farlighet illustrerades med all önskvärd tydlighet under den återupptagna operationen. Det hände att måsfåglar förirrade sig in i klorgasmoln som på deras flyghöjd ändå hade blivit utspädda genom uppblandning i luften. Man skulle kanske tro att fåglarna skulle förblindas och vingla till innan de sjönk ner mot vattenytan. Men insatspersonalen kunde berätta att effekten blev dramatisk. Fåglarna kvävdes blixtsnabbt och föll som stenar ner i vattnet. |
|
Dykare placerade 6 kg av
explosivämnet Donarit S under varje behållare som påträffades.
Behållarna sprängdes sedan under rigorösa säkerhetsåtgärder
All insatspersonal bar full skyddsutrustning och all övrig personal i området bar andningsskydd.
Vid sprängningen av behållarna steg klorgasen snabbt upp till vattenytan. Hade behållarna i stället för klor innehållit kondenserad ammoniak hade inget av innehållet nått vattenytan utan lösts upp i vattnet. Den låga vattenlösligheten hos klor gör att mycket lite av ämnet löser sig i vattnet.
Molnet bevakades av fartyg, flygplan och helikoptrar |
|
|
|
|
|
|
| Klorgas är gulgrönt till färgen men blir snart färglöst vid blandning i luft. Gasen är dock fortfarande mycket farlig. För att synas bättre indikerades molnet genom inblandning med ammoniak som släpptes ut av ett följefartyg lovart om klorgasmolnet. Indikeringsgasen reagerar med klor till ett tydligt vitt moln av ammoniumklorid. Efter en timme hade det bildats ett 3 km långt moln med bredden 300 och höjden 300 m. |
|
Orsak till olyckan Tappad däckslast i hårt väder.
|
|
Erfarenheter från olyckan Det tog nästan fem år innan myndigheterna finansierade den slutliga operationen. Orsaken till detta är oklar och det kan ifrågasättas varför den inledande operationen strax efter olyckan avblåstes.
Strategin med kontrollerad sprängning av de bottenliggande klorgasbehållarna valdes efter utvärdering av olika alternativ. Det visade sig vara en framgångsrik metod kombinerad med noggrann övervakning av molnens spridning. Inblandning av ammoniak som indikeringsgas visade sig vara ett utmärkt sätt att göra molnen tydligt observerbara.
De flesta av de sjunkna klorgasbehållarna återfanns och sprängdes. Ingen miljöskada kunde upptäckas förutom enstaka måsfåglar som dog i gasmolnen.
Operationens totalkostnad för de holländska myndigheterna blev ca USD 1 miljon.
|
|
Informationskällor 1) Ref. 45 3) Personlig kommunikation med insatspersonalen. |
