Tillämpning

Sjunkna behållare med vätskeformiga farliga (men lågtoxiska) ämnen som är tyngre än vatten och som kan lösas upp i det omgivande vattnet. Exempel är frätande vätskor som t.ex. natriumhydroxidlösning, svavelsyra, fosforsyra och saltsyra.

Beskrivning

Syror och baser transporteras i stora mängder i olika typer av behållare. Sådana behållare är vanligen så tunga att de sjunker till botten om de hamnar i vattenområden. Om de riskerar att skadas under en bärgningsoperation finns ibland stora risker för vattenområdet i synnerhet om det är fråga om en å eller älv. Det har nämligen visat sig att relativt små mängder syror och baser kan ödelägga livet i åar och älvar vid momentana utsläpp (se Olyckor nr 01, nr 03 och nr 05). I sådana fall kan det vara skäl i att bedöma en alternativ responsmetod där innehållet under kontrollerade former släpps ut långsamt i det omgivande vattnet, i stället för att riskera ett plötsligt utsläpp av hela innehållet under bärgningen.

Mammutpump har visat sig vara en lämplig konstruktion (se Olycka nr 07 och Bilaga 7) för långsamt kontrollerat utsläpp av en kemikalie från en sjunken behållare till det omgivande vattnet.

Pumpröret förs ner i behållaren enligt Figur Z4a. Tryckluft pumpas från en kompressor och leds i en slang som ligger inuti mammutpumpröret. Kompressortrycket anpassas kontinuerligt till mätningar nedströms så att koncentrationen i vattnet hela tiden hålls på en förutbestämd ofarlig nivå.

Långsamt inströmmande vatten lägger sig ovanpå vätskan. På grund av den stora densitetsskillnaden sker ingen blandning och upplösning av vätskorna i behållaren. Det kan ta flera dygn att långsamt tömma en stor behållare på detta sätt (se Olycka nr 07).

Figur Z4a

Nackdelar

Metoden kan inte användas i stillastående eller begränsade vattenområden och kan endast tillämpas på lågtoxiska, vattenlösliga ämnen med hög densitet (> 1,5).